Europakten och vänstern

Jag hade tänkt blogga om hur knäppt det är att debatten om Europakten bara handlar om svenskt deltagande är bra eller dåligt, inte om huruvida pakten är bra eller dålig i sig. Men Jonas Sjöstedt hade förstås förekommit mig…

Och han har helt rätt: Paktens fanatiska krav på högst 0,5 procents budgetunderskott även under djupa recessioner omöjliggör alla typer av stimulanspolitik. Inte heller gör kravet något åt det verkliga problemet med euron: för lite ekonomisk integration som gör att länder på helt olika ekonomiska nivåer tvingas ha tysk ränta.

Att Europakten är dålig drabbar givetvis även Sverige, trots att vi står utanför EMU, eftersom vi är en del av EU och Europa dessutom är vår viktigaste exportmarknad. Men detta nämns knappast i den nationalistiskt färgade debatten. Hur socialdemokraterna kan stödja pakten är ett mysterium, likaväl som att andra hyfsat progressiva regeringar, som den danska, gör det.

Europakten kommer också att påverka debatten om ett eventuellt svenskt deltagande i EMU. Hur ska LO kunna förespråka ett medlemskap i en union som mer eller mindre förbjuder en politik som stimulerar sysselsättning i kristider? Verkar inte troligt. Johan Ehrenberg, en av få röster till vänster som var aktiv i kampanjen för EMU, påpekar nu att regelverket blir betydligt stramare än de svenska budgetreglerna (tvärtemot vad som påstås). Indirekt säger han nu att han byter åsikt om svenskt deltagande: ”Jag deltog i EMU-debatten och argumenterade för svenskt deltagande just för att Maastrichtavtalets ekonomiska ramar faktiskt var mycket mer expansivt” än det svenska regelverket, skriver han. Men om EMU-ramarna nu blir stramare finns ju ingen anledning att hålla kvar vid den linjen. Inte heller det EU-positiva Arena-gänget verkar förtjusta.

Nu hade visserligen inte Europakten hindrats även om Sverige ställt sig utanför. Men följden blir ändå att sannolikheten för att Sverige går med i EMU någon gång i framtiden är ännu lägre nu. Undrar om EMU-kramarna i regeringen och socialdemokraterna tänkte på det?

Reinfeldt spelar bort vår framtid

Alla känner inte till att Sverige har avhänt sig kontrollen över cirka 30 procent av våra växthusgasutsläpp genom att de ingår i EU:s utsläppshandel. Men som EU-medlemmar har vi givetvis en möjlighet att påverka utsläppen inom hela denna stora, Europavida sektor. För närvarande är EU:s mål att minska utsläppen med 20 procent till år 2020 jämfört med 1990, vilket är väldigt lite bland annat eftersom utsläppen i de östra delarna av unionen rasade efter murens fall. De rödgröna och många andra kräver att EU höjer ambitionsnivån till åtminstone 30 procent, vilket skulle visa att EU faktiskt är beredd att ta visst ansvar för det klimatavtal som vi var en aktiv del i bortschabblingen av.

Europaportalen berättar om den förvånande nyheten att rent av EU-kommissionen nu har gått ut med att det inte ens blir särskilt besvärligt att minska utsläppen med 30 procent till 2020.
– Vi trodde att vi var ambitiösa när vi satte 20- procentsmålet till 2020. Nu vet vi att vi kan göra mer, sa klimatkommissionären Connie Hedegaard när hon presenterade analysen i Bryssel.

Och vad är då Fredrik Reinfeldts kommentar?
– Jag är övertygad om att det vore att kasta bort sitt eget förhandlingskort när övriga världen inte visar något intresse för höjda mål, säger han.

Att klimatförhandlingarna är ett maktspel visste vi redan men den cynism som Reinfeldt ger prov på är häpnadsväckande. Så EU, som tillsammans med Nordamerika har orsakat mest klimatförändring av alla världsdelar, bör inte ”gå före” ens när det knappt kostar något? Reinfeldt försöker sannolikt göra sken av att EU kan ”få ut mer” om det höjda målet används som en joker i förhandlingarna för att få andra länder att också anta djärvare mål.

Men grejen är att klimatförhandlingarna inte saknar cynism utan att de som har orsakat problemet erkänner sitt ansvar och gör något av det. Det är det som är ledarskap, och det är så man kan få med sig andra. EU har ibland visat sådana drag, som när de räddade Kyotoprotokollet (som visserligen är skit, men ändå) trots att USA ställde sig utanför. Men det var innan politiker av Reinfeldts kaliber styrde EU.