Archive for the 'Jämställdhet' Category

Står miljöhänsyn i motsättning till välfärd?

februari 2, 2013

I förmiddags höll jag en liten ”spaning” (jfr det berömda radioprogrammet) på den imponerande välfärdskonferensen som Nätverket Gemensam välfärd ordnar på ABF-huset denna helg. Många anföranden och seminarier filmas och läggs ut på ABFPlay, och här efter ca 45 minuter ska mitt bidrag finnas med.

Det här är ungefär vad jag sa.

Min spaning är egentligen gammal men tyvärr kommer det ständigt nya exempel. Ett extremt tydligt sådant skedde i samband med konflikten kring Ojnareskogen på Gotland i höstas. Som ni säkert vet är det en mycket skyddsvärd skog, av betydelse för sin artrikedom och för norra Gotlands färskvattenförsörjning. Nordkalk vill hugga ner skogen och bryta kalk för att hålla igång kalkbruket i Storugns i ett par decennier till, medan fältbiologer och lokalbefolkning kämpade emot. I den vevan blev den socialdemokratiska vice ordföranden i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, inbjuden till radions Studio Ett och deklarerade med emfas att för socialdemokraterna kommer jobben först och naturen sen.

Detta ligger ju implicit i S nya prioritering, där jobben är överordnat precis allting annat. Det är tite intressant att dra ut det resonemanget i förlängningen. Så socialdemokraternas åsikt är att så länge de finns ekosystem och naturresurser kvar att exploatera genom lönearbete, så ska det ske, oavsett om det rycker undan själva livsbetingelserna för mänskligt liv? Vilken välfärd är då möjlig, liksom? Och vilka är det som ska jobba? Jag hoppas att det inte är så många sossar som egentligen tycker så.

En populär variant på samma tema – mitt andra exempel – gäller Sveriges möjlighet att ”gå före” i klimatarbetet. Det är ju väletablerade fakta att klimatkrisen är extremt allvarlig och att Sveriges utsläpp ligger långt utöver vad som är hållbart och ansvarsfullt. Det borde i sig vara tillräckligt för att motivera kraftfulla åtgärder, men ändå händer inte särskilt mycket.

När regeringen kritiseras för passivitet är standardsvaret först ett blankt förnekande: nej, vår klimatpolitik är den mest ambitiösa i världen. Men om man pressar dem lite kommer snart det här med jobben och välfärden upp. Att ensidigt minska utsläppen är ett ”hot mot Sveriges konkurrenskraft” anser då Reinfeldt, Borg, den samlade ekonomkåren, Svenskt näringsliv osv.

Det enda sättet att rädda jobben och välfärden är alltså enligt resonemanget att fortsätta släppa ut ohållbart mycket koldioxid i atmosfären. Trots att det inom detta århundrade kan leda till 4-6 graders temperaturhöjning – och en helt annan värld, bortom vår förståelse.

Allra särskilt laddad och stark blir motsättningen om ordet ”tillväxt” nämns. Det helt logiskt och bevisat att en större ekonomi generellt sett har en större miljöpåverkan än en mindre. Visst sker energieffektiviseringar osv, men hittills har de aldrig varit större än tillväxten, så netto har utsläppen fortsatt att öka. Ändå anses det som en ytterligt suspekt uppfattning att fortsatt hög ekonomisk tillväxt, åtminstone i vår redan ganska välutvecklade del av världen, kanske är svårförenligt med en klimatomställning.

Satirprogrammet Tankesmedjan har jämfört Sverige med en ”teokrati” där alla måste hänge sig till tron på en grön tillväxt byggd på hittills okända, tekniska mirakel – och där man inte behöver några som helst sakargument för att stämpla meningsmotståndare som galna hundar.

Ett aktuellt exempel var de positiva reaktionerna på Miljöpartiets förslag till nytt partiprogram, där den mesta tillväxtkritiken rensats bort. DN:s ledarskribent Susanne Birgersson förklarade då i radion varför man inte kunde ta miljöpartiets tidigare tillväxtkritik på allvar. Jo, för om man är tillväxtkritisk, sa Birgersson, ”då säger man att vi ska lägga mindre pengar på skolan, mindre pengar på sjukvården, på naturvården, på de sociala trygghetssystem”.

Tankesmedjans kommentar var: ”Utan tillväxt blir det alltså som i Grekland – det finns bara sniglar att äta och alla röstar på nazisterna”.

Men skämt åsido är det en heltokig slutsats: Att inte lägga MER på t ex skolan är inte samma sak som att lägga MINDRE pengar på skolan. Föreställningen om tillväxt som normaltillståndet sitter så djupt att allt som inte växer förutsätts krympa… Jag är ingen tillväxtmotståndare av princip – men här finns ett uppenbart dilemma som inte försvinner för att man tokstämplar avvikande åsikter.

Men stämmer alls denna bild av att miljö- och klimathänsyn är ett hot mot jobb och välfärd? Det är uppenbart att om vi inte förmår sköta om vår miljö, finns snart ingen välfärd kvar över huvud taget. I princip finns alltså ingen motsättning mellan miljön och välfärden. Men snävt sett – på kort sikt och lokalt – kan det finnas en motsättning. Nordkalk räknar med att sysselsätta kanske 40-50 personer genom sitt nya kalkbrott, och det har förstås betydelse för en liten kommun.

Men samtidigt, om våra makthavare är så måna om att ha råd med framtidens välfärdsfinansiering att de inte kan satsa på miljön – varför har de då har sänkt skatterna så mycket? Ca 100 miljarder jobbskatteavdrag, 15 miljarder i sänkt bolagsskatt, 5 miljarder i sänkt restaurangmoms, 20 miljarder i Rut- och Rot-avdrag osv är enormt mycket mer än vad som läggs på att freda skyddsvärda skogar eller på energiomställning.

Och om våra makthavare är så måna om jobben: Varför privatiserar de då vården, trots att man vet att de bolag som tar över har som affärsidé att säga upp folk och skicka vinsterna till Jersey? Utan skattesänkningarna hade massor av offentliga jobb kunna skapas – varav många välbehövliga, ”gröna” jobb i t ex byggsektorn och energisektorn.

Nej, motsättningen mellan miljö och välfärd är för det mesta grundfalsk. Snarare än att miljö och klimat ett hot mot välfärden är det ett hot mot skattesänkningar för höginkomsttagare. Men det säger man inte. Varför nämnde till exempel Susanne Birgersson bara ”fina” saker som att skolan och naturvården skulle på stryka på foten med lägre inkomster till staten – men inte att det skulle försvåra ytterligare skattesänkningar.

Denna falska motsättning syftar, tror jag, till att så split mellan ”röda” välfärdskramare och ”gröna” miljövänner och är samtidigt ett sätt att maskera borgerligheten egna intressen; att gynna höginkomsttagare. Allt för ofta har ”röda” låtit sig luras in i denna fälla och stött miljövidriga projekt för att det ger några jobb. Samtidigt har ”gröna” ibland varit oförmögna att inse hur viktigt social rättvisa är för en miljöomställning. Givetvis kommer folk att kämpa för de mest miljöförstörande jobben om deras alternativ är att hamna i Fas 3. Vi kan inte låta de svagaste ta den största smällen. Därför är ett starkt välfärdssamhälle även en grundsten för en radikal miljöomställning.

Min spaning är optimistisk,för jag tror såväl ”röda” som ”gröna” kommer att lära sig att se igenom den här mestadels falska motsättningen mellan miljö och välfärd. När såväl de ekologiska som de ekonomiska och sociala kriserna skärps kommer alla att inse att det ena är en förutsättning för det andra. Att det är samma kamp – mot de rikas utsugning av både arbetet och naturen.

Rebella stjäl inte, de lånar

september 15, 2010

Om det är någon som har läst Expressens debattartikel idag av Kristina Persdotter, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella, och känner igen en och annan vändning från min bloggpost om Fi, så kan jag lugna er: Det är inte stöld.

Den person som jag antar skrev artikeln (och som, kan jag avslöja, inte är identisk med den som undertecknade), mailade artigt och frågade om lov att använda en del resonemang. Om man frågar först är det ju inte stöld, påpekade hon, och för den goda sakens skull gick jag med på det (och fick cred på Rebellas blogg). Valet kan fortfarande bli jämnt och varje röst räknas!

Till saken hör att jag hade försökt kränga min text till en annan drake först men fått nej. Jag borde tydligen ha hört av mig till Expressen i stället, de verkar ju uppskatta resonemangen…

Fackligt stöd till Arbetarens arbetare

maj 18, 2010

En av de större syndikalistiska arbetsplatsorganisationerna inom i Stockholm – Universitetssektionen av SAC – har genom medlemsomröstning antagit ett uttalande till stöd för driftssektionen vid tidningen Arbetaren mot arbetsledningens diskriminering, meddelas mig. Så här lyder uttalandet:

”Universitetssektionen av SAC syndikalisterna uttalar härmed sitt stöd för driftsektionen på Arbetaren i dess kamp mot diskriminering på arbetsplatsen och för rättvisa för den kvinnliga medlem som utsatts för diskriminerande åtgärder av huvudredaktör Mattias Pettersson i samband med hennes föräldraledighet.”

Men ROT då?

mars 3, 2010

Som tur var blev mina farhågor obesannade: De rödgröna satte ner foten igår och sade tydligt att avdragen för hushållsnära tjänster ska avskaffas vid ett regeringsskifte. Bra så. Almega skickade ut ett kul pressmeddelande där de dribblar med samma statistik som jag skrev om tidigare. Jonas Fogelqvist analyserar det träffsäkert.

En sak med de rödgrönas utspel som tål att diskuteras är dock att de fortsätter säger ja till ROT-avdrag. Att motsätta sig skattesubvention av hushållsnära (kvinnliga) tjänster men självklart stödja skattesubvention av hushållsnära (manliga) arbeten är inte självklart.

Att ROT-avdragen är mindre kontroversiella handlar förmodligen om att rörmokare och snickare inte är stigmatiserade offer på det sätt som pigor och tjänstefolk är. Orsaken till det är inte bara att de är välavlönade män – de har också mer kvalificerade jobb som de flesta av oss faktiskt behöver hjälp med ibland (medan de flesta av oss klarar av att städa på egen hand).

Därför är användningen av ROT-avdraget förmodligen inte lika koncentrerad till de högsta inkomstklasserna som RUT – men intressant nog har jag inte sett någon hänvisa till statistik över hur ROT-subventionerna fördelar sig inkomstmässigt. Jag lyckades heller inte hitta någon sådan statistik på SCB. Det förefaller ändå troligt att rika använder även ROT i högre utsträckning än fattiga – men det används inte som argument mot ROT. ROT brukar motiveras med att de skapar jobb – men det gör ju bevisligen RUT också. Man anar något unket ojämställt här.

Min uppfattning är att ROT borde avskaffas precis som RUT, och därefter återuppstå som MOROT: Miljöomställande reparationer och ombyggnader. Vi måste bygga om samhället, och en viktig del av det är att göra våra bostäder mer energieffektiva. Det skulle vara väl värt att subventionera (och dessutom ge jobb).

Slutligen. Dagens ”skandal” om att S-toppar använder pigavdraget tycker jag är en fantastisk icke-nyhet. Skatteregler bör väl vara generella? Ska de avstå från jobbavdraget också och betala tillbaka pengar till staten? Innan Aftonbladet gör ett nytt avslöjande kan jag erkänna att ja, jag har använt ROT-avdrag. Men jag är likväl emot det i princip.

Skrivet: DN1 DN2 DN3 SVD1 SVD2 SVD3SVD4

Pigavdrag, snart under en rödgrön regering

februari 25, 2010

Eller hur ska man tolka utspelen från miljöpartiets Michaela Valtersson (”vill inte avskaffa nu”) och socialdemokraternas Mona Sahlin (”vi får se”). Endast vänsterpartiet tycks hålla fast vid att det är en dålig idé att subventionera höginkomsttagare.

För att det handlar om just detta framkom när SCB nyligen presenterade sin statistik för 2008. Jag citerar:

Det är mycket ovanligt med hushållsnära tjänster bland personer med låg inkomst. Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion. Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster.

Detta är nu inte det minsta förvånande. Redan innan avdraget infördes halvårsskiftet 2007 räknade jag och Lina Hjorth ut att avdraget blir ekonomiskt rationellt att använda först vid en månadsinkomst på ungefär 46 000 kronor – annars är det mer rationellt att själv gå ner i arbetstid för att göra jobbet.

Efter diverse jobbavdrag har den brytpunkten förskjutits nedåt, men mönstret består. Nästan hälften av dem som har gjort skattereduktioner för hushållsnära tjänster tillhör den lilla grupp av människor som tjänar över 400 000 kronor (33 000 kr/mån), enligt SCB. Tabellen nedan visar hur många personer i respektive inkomstkategori (och här måste jag tyvärr frångå mitt tidigare löfte att inte visa bilder i bloggen, men jag har i alla fall gjort det så fult som går). Den blå rutan visar hur stor andel av totala avdrag som gjorts av halva den vuxna befolkningen, med en inkomst upp till 199 000 kronor om året. Den röda rutan visar att de allra flesta som arbetar – de som tjänar mellan drygt 16 000 och upp till 33 000 kronor i månaden – står för ca en tredjedel av avdragen. Samt att i den lilla del av befolkningen – tyvärr vet jag inte hur stor del – som har inkomster på över 33 000 kr i månaden finns över 40 procent av dem som har gjort avdrag.

Bloggat: Fagerlund, Alliansfritt Sverige, Utredarna m fl

Som sagt

februari 4, 2010

Som sagt, vem kritiserar manliga ministrar som väntar barn? I dagens Aftonblad konstateras att ytterligare två ministrar, utöver Birgitta Ohlsson, väntar barn under våren: Tobias Krantz och Sten Tolgfors. Men inte fan har någon ifrågasatt om de klarar av att kombinera sina toppjobb med att bli föräldrar. Vad säger Hanne Kjöller nu?

Hanne Kjöllers dolkstöt

februari 3, 2010

Birgitta Ohlsson blir ny EU-minister och det var ju något förvånande med tanke på att hon inte verkar vara en ja-nickande byråkrat som de andra ministrarna utan en idédriven politiker med viss integritet. Samtidigt kan man inte vänta sig särskilt mycket av någon som står ut i Jan Björklunds gau och som är hängiven anhängare till Natos bombdiplomati och Israels kolonialism.

Att det faktum att hon ska föda barn i juni över huvud taget blir en fråga visar hur långt kvar vi har till jämställdhet. Hur många tror att en man i samma situation skulle få kritik? Upp med handen nu. Backstabbandet kommer dessutom från de egna leden. I sitt ledarstick i dagens DN (finns inte på nätet) jämför Hanne Kjöller Birgitta Ohlsson med en ”hårdhudad dinosauriemamma” för att hon väntas ”vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel”.

Jag delar inte många av Kjöllers andra värderingar men trodde faktiskt att hon var feminist. Inte längre.