Archive for the 'Tillväxt' Category

Öka? Minska? Whatever

april 5, 2011

Svenska Petroleuminstitutet (SPI) bjuder på en illustrativ lektion i skillnaden mellan absolut och relativ så kallad ”decoupling” (frånkoppling?); alltså skillnaden mellan att mäta t ex utsläpp av växthusgaser utifrån sin verkliga påverkan på ekosystemen eller i relation till något för ekosystemen totalt oväsentligt som ekonomins storlek.

SPI redovisar statistiken över 2010 års utsläpp från drivmedel sålda i Sverige, och konstaterar att dessa ökade med 4 % jämfört med året innan. Alltså i absoluta tal, i det som har betydelse för den globala uppvärmningen osv. Men det är ju rena glädjebeskedet, om man ska tro VD:n Ulf Svahn: ”Positivt är att användningen av förnybara drivmedel innebär en minskning i koldioxidutsläppen med ca 4 %, i jämförelse med om man bara använt fossila drivmedel.” Men så bra då!

Och eftersom BNP 2010 växte med hela 5,5 % (enligt SCB) jämfört med 2009 kan man ju nästan säga att utsläppen från drivmedel minskade. Alltså relativt sett, per BNP-enhet. Vilket dock ekosystemen ger blanka fan i.

Som ett brev på posten

januari 7, 2011

Efter decennier av febrig global ekonomisk tillväxt började mörka orosmoln synas på himlen under 2008. Utsläppen av växthusgaser ökade rekordartat, med uppemot tre procent per år. På vårkanten skickade skenande oljepriser på upp till 130 dollar fatet chocksignaler genom den ekonomiska eliten. Snart började livsmedelspriserna runt om i världen att stiga kraftigt, och under sommaren drog hungerkravaller genom det globala Syd.

Men framåt höstkanten imploderade det amerikanska banksystemet och utlöste en global lågkonjunktur. Priserna på olja och livsmedel sjönk åter och oron över att vi kan vara på väg att överskrida planetens ekologiska gränser ersattes av oro för en finansiell härdsmälta. Tusentals miljarder dollar satsades på att rädda banksystemet.

Även om lågkonjunkturen har drabbat många hårt så blev den inte så djup och långvarig som de flesta bedömare först trodde. Kanske berodde det på den nyväckta globala keynesianism som tillfälligt förmådde säkerställa kreditsystemen och pumpa in efterfrågan i ekonomierna. Även om få vågar lova att krisen är helt överspelad förefaller världsekonomin nu, drygt två år senare, i stort sett återhämtad. Den ekonomiska tillväxten är återigen hög, i Sverige rent av mycket hög. Arbetslösheten sjunker. Försäljningen av bilar och utlandssemestrar tar återigen fart. Julhandeln slår, som i gamla tider, rekord. Allt är frid och fröjd.

Men så tornar sig åter de gamla orosmolnen upp vid horisonten. Oljepriset stiger igen, även om det återstår en bra bit upp till 2008 års rekordnivåer. Livsmedelspriserna, däremot, steg i december faktiskt till högre nivåer än före finanskrisen. Samtidigt som Sveriges regering skickar ut bedrägliga pressmeddelanden om att utsläppen av växthusgaser minskar mer än någonsin, statistiken avser givetvis krisåret 2009, visar nya rapporter att vägtrafiken – som står för hälften av Sveriges koldioxidutsläpp – nu åter ökar. Den tillfälliga utsläppsminskningen under 2008 och 2009 berodde uppenbarligen inte på regeringens miljöbilspremie, utan på lågkonjunkturen. Efter att ha minskat med någon procent under 2009 lär även de globala utsläppen ha visat sig ta ny fart när statistiken för 2010 presenteras.

När krisen inleddes var vi några som försökte se det som ett gyllene tillfälle att lansera omfattande offentliga investeringar i klimatomställning: A Green New Deal. Tanken var att samtidigt rädda jobben och påbörja en klimatomställning. Även om vissa steg togs i den riktningen är det nu uppenbart att vi misslyckades. När världen nu tar sig ur den akuta ekonomiska krisen kastar den sig återigen rakt in i den mycket allvarligare ekologiska och sociala krisen. Den försvann aldrig 2008, den lade sig bara på lur. Så fort tillväxten tog fart igen, kom den åter. Som ett brev på posten.

Fortfarande hävdas det att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att rädda miljön, trots att de empiriska bevisen i närtid talar för det exakt motsatta. Trots maratonförhandlingar mellan världens ledare i snart två decennier är det enda som har lyckats vända den stigande kurvan en rejäl lågkonjunktur. Och så snart den är över, vänder även utsläppen åter uppåt. Fortfarande tycks ett ifrågasättande av tillväxten ”vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer”, som Tim Jackson skriver i Expressen. Det verkar inte spela någon roll hur svarta molnen – märkta oljetopp, klimatkaos och sociala kriser – vid horisonten än är: att tillväxt är bra är fortfarande något som enar riksdagens samtliga partier. Jag är rädd att de kommer att ångra sig ganska snart.

Bortom tillväxten

november 29, 2010

Det årliga Socialistiskt forum ägde rum på ABF-huset i lördags, och i vanlig ordning var det folkligt, festligt och fullsatt. Det är en riktigt bra årlig tradition sedan snart ett decennium. Själv var jag i år med på en debatt om ekonomisk tillväxt tillsammans med författaren mm Göran Greider och Volvoarbetaren och socialisten Lars Henriksson. Malin Beck modererade samtalet, som jag själv tycker blev rätt så levande och givande. Smockfullt var det i alla fall, många som ville komma in fick vända i dörren – och så var det också Göran Greiders enda framträdande på årets upplaga av forumet. Men jag tror också att själva sakfrågan drar mer folk nu än för ett par år sedan.

Arrangerande tidskriften Röda rummet har nu lagt ut debatten som ljudfil – och återger även den fyrfältare som jag ritade under min inledning (faktum är att den rent av är förbättrad i jämförelse med mitt original, jag tackar genom att publicera den här också!).

Efter vår, tycker jag, ganska öppet prövande debatt var det trist att läsa Tällberg Foundations VD Bo Ekmans debattartikel i DN dagen därpå (”Endast tillväxt kan klara jordens klimat och miljö”).
Tycker han har skrivit kloka saker tidigare, men den här gången var det rörigt och okunnigt. Nätverket Steg 3 – har i alla fall fått in ett svar på DN:s hemsida.

Uppdatering: Även David Jonstad har skrivit ett bra svar till Bo Ekman.

Uppdatering II: Emil Schön recenserade det nummer av röda rummet som min och Lasses tillväxtartiklar publicerades i Helsingborgs dagblad den 25 november. Läs här.

Uppdatering III: Göran Greiders inledning under samtalet har även publicerats på Dalademokratens hemsidan och väckt viss debatt i kommentarsfältet. Läs här.

Växande tillväxtkritik

oktober 24, 2010

I senaste numret av tidskriften Röda rummet, som kom ut i torsdags, medverkar jag med en ganska lång drapa om ekonomisk tillväxt. Jag jämför argumenten mot tillväxt i Tim Jacksons bok Prosperity without growth? från 2009 (den ges ut på svenska på Ordfront nästa år) och klassikern Tillväxtens gränser från tidigt 1970-tal. Det blir också oundvikligen en jämförelse av möjligheterna till politisk förändring då och nu. Hela tidningen ligger som pdf-fil på Röda rummets hemsida. Min artikel grundar sig på en uppsats i idéhistoria, men den här gången ska jag bespara läsarna den akademiska avhandlingen…

Socialistiskt forum den 27 november kl 14.45 ordnar Röda rummet även ett samtal om ekonomisk tillväxt där förutom undertecknad även Lars Henriksson och Göran Greider ska delta. Blir förhoppningsvis intressant.

Kan även meddela att jag är med på ett hörn i ett nätverk under uppstartande som fokuserar på ekonomisk tillväxt. Steg 3 heter det, och kan förhoppningsvis utvecklas till ett forum för tillväxtkritik och, lika viktigt, för diskussioner om alternativ till ekonomisk tillväxt.

För även om ekonomiskt tillväxt, som vi känner det, tycks vara oförenlig med en hållbar och rättvis omställning, är det inte så jävla lätt att hitta genomförbara alternativ. Som det har sagts (av bland annat litteraturvetaren Fredric Jameson och Andreas Malm):

”These days, it seems easier to imagine the end of the world than the end of capitalism.”

Den bästa eftervalsanalysen

september 30, 2010

Den bästa eftervalsanalysen kom aldrig på pränt, den blev kvar i bakhuvudet på en stressad student… Men vad gör väl det när Jonas Fogelqvist skriver ungefär det jag ville ha sagt, fast ännu bättre? Så läs hans kloka bloggpost. Fritt tolkad: det är inte så enkelt som att vänstern måste till vänster – eller åt höger. Det handlar om att gå framåt, om se de verkliga problemen och utmaningarna och hitta lösningar på dem. Då kommer också entusiasmen och väljarna tillbaka. Aron Etzlers ledare i förra Flamman var lite inne på samma spår, jag gillade den också.

En grön socialisering

juli 10, 2010

I veckans Fria tidning har jag skrivit en krönika om tillväxt, ekonomi och framtiden. Samt med lite skvaller om Tim Jackson, författaren till uppmärksammade boken Prosperity without growth.