Ökar eller minskar Sveriges utsläpp?

maj 17, 2011

Jag har under våren i flera sammanhang hävdat att Sveriges utsläpp av växthusgaser har fortsatt att öka även efter 1990 (i en debattartikel på Newsmill häromveckan och en annan på Dagens Arena, i förordet till en ny skrift och i föredrag). Det går på tvärs mot den officiella statistik som rapporteras till FN, enligt vilken Sveriges utsläpp har sjunkit sedan 1990-talet. Denna i grunden empiriska fråga är politiskt viktig, inte minst eftersom de påstått sjunkande utsläppen ofta har tagits som intäkt för att Sverige har lyckats ”frikoppla” (decouple på engelska) ekonomisk tillväxt från ökad miljöförstöring (av, bl a, finansminister Anders Borg, även om andra ministrar nu verkar åtminstone något mer skeptiska till frikopplingshypotesen).

Att jag ändå har hävdat motsatsen grundade sig i ny forskning som tycktes visa att Sveriges utsläpp – mätt som vårt totala ”klimatfotavtrycket” – ökar. Men i en bloggpost av Jonas Frycklund, ekonom knuten till Svensk Näringsliv, pekas på annan forskning som tycks visa att Sveriges utsläpp – mätt som klimatfotavtryck – minskar. Så hur är det, ökar eller minskar utsläppen? Jag har försökt få grepp om frågan och även frågat Glen Peters, en av de viktigaste forskarna på området. Enklast sammanfattas läget av det typiskt vetenskapliga svaret att att det behövs mer forskning innan några säkrare slutsatser kan dras om Sveriges utsläppstrend är sjunkande eller stigande.

Så här ligger det till mer i detalj.

Den officiella statistiken redovisar Sveriges ”territoriella” utsläpp; hur stora utsläpp som görs inom vårt lands gränser. Enligt denna har Sveriges utsläpp minskat sedan 1990-talet (se fig 1). Detta är dock ett begränsat sätt att betrakta ett lands utsläpp på. Det inkluderar inte utsläpp från medborgarnas utrikesresor eller internationella transporter till och från landet, vilka båda har ökat i omfattning de senaste decennierna. Ett mer detaljerat sätt att mäta utsläpp på är att uppskatta ett lands totala ”klimatfotavtryck” genom att anlägga ett så kallat konsumtionsperspektiv. Det innebär att utsläppen av växthusgaser som uppkommer vid produktion och transport av varor bokförs i det land där varorna konsumeras i stället för, som i den officiella statistiken, det land där de tillverkas. Eftersom Sverige importerar en stor del av våra energikrävande konsumtionsvaror från andra länder är vårt ”klimatfotavtryck” betydligt högre än våra territoriella utsläpp. Uppskattningarna i olika studier varierar från 25 till 100 procent högre utsläpp. I den senaste studien uppskattas skillnaden till ungefär 65 procent. Det innebär alltså att även om Sveriges territoriella utsläpp 2009 var 60 miljoner ton koldioxidekvivalenter bör vårt klimatfotavtryck ha varit omkring 100 miljoner ton.


Fig 1. Sveriges territoriella utsläpp 1990-2009 så som det beskrivs i den officiella statistiken. Källa: Naturvårdsverket

Båda sätten att mäta utsläpp har sina poänger. Sveriges riksdag har liten rådighet över energimixen i andra länder, vilket kan tyckas friskriva oss från de importerade utsläppen. Enligt det synsättet har vi endast skyldighet att påverka de territoriella utsläppen. Men å andra sidan måste vi inte handla med utlandet. Det är till stor del på grund av att energikrävande produktion har flyttat utomlands samtidigt som vi konsumerar lika mycket av varorna som gör att våra territoriella utsläpp har minskat och vi nu i stället importerar dem. Om SSAB:s stålkraftverk hypotetiskt skulle flytta från Luleå över finska gränsen till Kemi skulle Sveriges territoriella utsläpp minska ganska mycket. Men om vi ändå skulle förbruka samma mängd stål vore det orimligt att betrakta flytten som en lyckad miljöåtgärd som minskar Sveriges utsläpp. Därför finns all anledning att undersöka ländernas koldioxidfotavtryck och ett viktigt politiskt krav är att detta även ska börja mätas och rapporteras till FN.

Men även redovisning av konsumtionsutsläpp är delvis lite missvisande. Exempelvis blir nettoimporten av utsläpp större ju renare den egna energimixen är i förhållande till handelspartnernas, och eftersom Sveriges energisektor är tämligen utsläppsfri innebär det att skillnaden mellan territoriella utsläpp och fotavtryck är relativt stor för Sverige. Men därmed inte sagt att Sveriges koldioxidsnåla energiproduktion är ”förgäves”, vilket antyds av Frycklund: även ur konsumtionsperspektiv är ju huvuddelen av de uppmätta utsläppen inhemska och därmed inom räckhåll för svenska beslut.

Att Sveriges klimatfotavtryck är större än vad som syns i FN-statistiken har alltså stått klart i flera år. Det har också även tidigare hävdats att även Sveriges territoriella utsläpp, mätt lite annorlunda än i Kyotosystemet, fortsätter att öka (här och en kortare sammanfattning här). Däremot har det fram tills nyligen inte funnits några tidsserier som visar om utsläppen mätta som fotavtryck ökar eller minskar. Men i november förra året gav Nordiska rådet ut en rapport av Glen Peters och Christian Solli som redovisade de nordiska ländernas klimatfotavtryck för tre år, 1997, 2001 och 2004 (se fig. 2) och som visade en tydlig ökning även under denna korta tidsrymd av åtta år. För 1997 fanns data endast för koldioxiden, men för 2001 och 2004 var samtliga växthusgaser med. Även mellan 2001 och 2004 var dock ökningen tydlig.


Fig 2. De tre staplarna längst till höger visar Sveriges konsumtionsutsläpp 1997, 2001 och 2004. Källa: Peters & Solli 2010.

Det är på grundval av denna forskning jag baserade min slutsats att Sveriges utsläpp – mätt som klimatfotavtryck – har fortsatt öka. Men i början av maj uppmärksammade så Jonas Frycklund en alldeles färsk artikel av Glen Peters m fl som tycks visa att Sveriges utsläpp tvärtom minskar över tid – även mätt ur konsumtionsperspektiv. Frycklund skriver:

Reaktionerna på den norska forskningen har varit den förväntade. Miljödebattörer upprepar sitt gamla mantra om de underskattade koldioxidutsläppen. Antagligen har man då bara sett på huvudartikeln och inte borrat djupare ner i bakgrundsdatan. För om man tar del av allt publicerat material som ligger till grund för artikeln så finns det tidsserier för de olika länderna. Där framgår det att Sveriges koldioxidutsläpp har minskat trots att man använder den konsumtionsbaserade metodiken, från 92 till 80 MtonCO2. Med detta sätt att mäta har alltså våra koldioxidutsläpp minskat med 13 procent från 1990 till 2008, trots att vi då under samma tid tar på oss utländska utsläpp som uppkommer på grund av vår import.

Till den som (tyvärr på goda grunder) automatiskt brukar avvisa alla utsagor med sanningsanspråk från näringslivshögern ska sägas att Frycklund i detta fall redovisar forskningen på ett korrekt sett. I bakgrundsdatan redovisas koldioxidutsläpp ur konsumtionsperspektiv för en lång rad länder för åren 1990-2008, och för Sveriges del har utsläppen minskat över tid (se fig 3.)


Fig 3. Sveriges koldioxidfotavtryck 1990-2008. Källa: Peters m fl 2011

Detta resultatet är förvånande, av flera skäl. Dels för att huvudpoängen i artikeln av Peters m fl är att industriländernas totala koldioxidfotavtryck har vuxit kraftigt under den mätta perioden från 1990 till 2008, och Sverige utgör alltså ett av få undantag från regeln. Dels för att annan forskning visar hög korrelation mellan tillväxt och utsläpp så att Sverige, som ju haft en relativt god BNP-utveckling sedan mitten av 1990-talet, ”borde” ha ökat utsläpp. Materialet bjuder inte heller på några tydliga förklaringar till Sveriges avvikande mönster. Detta eftersom artikeln redovisar resultatet av en makrostudie som täcker utsläppen i 113 länder och 57 ekonomiska sektorer för alla år mellan 1990 och 2008.

Om man inte enbart kollar i tabellerna utan även läser själva artikeln framkommer ett par viktiga reservationer av forskarna. För det första har de gjort detaljerade undersökningar endast för åren 1997, 2001 och 2004 – de år som fanns med i studien från Nordiska rådet. Utifrån dessa data har sedan trenderna dragits ut så att närmevärden för alla år mellan 1990 och 2008 kunnat fastställas, men givetvis finns det osäkerheter i denna ganska grova metod. För det andra konstaterar forskarna att den metod som används för att ta fram den långa tidsserien underskattar de faktiska utsläppen. Metoden ger ofta lägre värden än den mest detaljerade metoden (kallad MRIO) som användes för 1997, 2001 och 2004. Underskattningen är dock inte konsekvent, så det är inte lätt att dra några slutsatser om utvecklingen över tid. Enligt metoden för långa tidsserier var Sveriges totala koldioxidutsläpp 80, 71 och 82 Mton för 1997, 2001 och 2004, medan den mest detaljerade metoden anger totala koldioxidutsläpp om 79, 72 och 93 Mton. Båda metoderna ger kurvor som åker upp och ned, men de korsar även varandra vilket gör att utvecklingen över tid förblir oklar.

Uppenbarligen syftar artikeln inte till att förklara variationer i enskilda länder, utan till att ge en global helhetsbild. För att ändå försöka få större klarhet i det just för Sveriges del oväntade resultatet mailade jag Glen Peters och frågade om han ser några ytterligare förklaringar. Han hade vänligheten att ge ett bra svar där flera olika faktorer, utöver de redan nämnda, nämns som påverkar resultatet. En viktig faktor är industrikollapsen i forna Sovjetblocket i början av 1990-talet. Sverige importerade tidigare mycket stora utsläpp därifrån, men när östblockets utsläppskurvor drastiskt rasade påverkar det utfallet i modellen. Raset kan förstås till stor del förklaras av den stora industriutslagningen i övergången till marknadsekonomi, men även statistikinsamlingen kollapsade under dessa turbulenta år vilket sannolikt leder till en överdriven bild. Sammantaget minskade Sveriges importerade utsläpp från f d Sovjetblocket med faktor fem under 1990-talet. Den så kallade Sovjetfaktorn syns tydligt i fig 4, som visar Sveriges importerade och exporterade utsläpp.


Fig. 4. Sveriges export (ovan) och import (nedan) av koldioxidutsläpp till de största handelsparterna. Källa: Peters m fl 2011

Glen Peters och hans kollegor har inte haft möjlighet att undersöka mer i detalj vad som döljer sig bakom Sveriges oväntade utsläppsminskning, och han skriver att det är svårt att nu avgöra ”whether it is real or an artefact”: modellen använder så mycket data att det är tidskrävande att bena upp orsakerna till utfallen för enskilda sektorer eller länder. Vi får hoppas att Peters eller någon annan forskare tar sig den uppgiften inom kort. Under 2011 publiceras även ny data som gör det möjligt att göra detaljerade utsläppsanalyser även för år 2007, vilket blir spännande att följa.

Med dessa viktiga reservationer kan man ändå konstatera att det första försöket att fastställa en längre tidsserie över Sveriges konsumtionsutsläpp inte bekräftar bilden om en stigande kurva. Eftersom jag har hävdat annorlunda tidigare är detta viktigt att slå fast. Samtidigt är knappast det sista ordet sagt om huruvida Sveriges utsläpp ökar eller minskar. Trots allt bekräftar forskningen hypotesen om stigande konsumtionsutsläpp i västvärlden i stort. Det vore ju hoppingivande om Sveriges relativt ambitiösa miljöpolitik under tidigare s-regeringar (till näringslivshögerns förtret) är en delförklaring till det svenska undantaget; men min preliminära förmodan är ändå att de faktorer som har verkat för en utsläppsminskning knappast kan ha vägt upp utsläppsdrivande faktorer som den höga ekonomiska tillväxten, den ökade utrikeshandeln och den kraftigt expanderande utlandsturismen. Det skulle därför inte förvåna mig om framtida undersökningar kommer till andra resultat. Men vis av erfarenhet får jag väl vara lite ödmjuk: den som lever få se.

3 svar to “Ökar eller minskar Sveriges utsläpp?”


  1. Jag skulle tro att det är möjligt att uppnå en tillfällig decoupling genom att utnyttja en massa lågt hängande frukter, alltså att vi gör oss av med det allra värsta energislöseriet.


  2. […] Svenskan tar utgångspunkt i en norsk forskarrapport där man har visat att det är ganska andefattigt att skryta med nationella koldioxidutsläppsminskningar (Andreas Carlgrens favoritsport) så länge man inte tar hänsyn till de utsläpp som genereras av importerade konsumtionsvaror. Som det också står i artikeln så är detta ingen nyhet. SvD förklaring till varför studien är unik förstår jag mig inte på. Nyhet eller ej, det viktiga är att frågan uppmärksammas. Birger Schlaug kommenterar också artikeln. Warlenius har en bra fördjupande genomgång av ämnet. […]


  3. […] lästa inlägg Gåtan Anders HögströmÖkar eller minskar Sveriges utsläpp?Sveriges keffa klimatpolitikLivsfarliga fyllecellerSaab borde göra vindkraftverk i […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: