Internationell solidaritet med libyska folket

mars 21, 2011

Det är krig igen. Eller rättare sagt, västmakterna har gått in i ett nytt krig, för de tidigare krigen i Afghanistan och Irak är ju inte över. I torsdags natt beslutade FN:s säkerhetsråd om resolution 1973 om att använda militär makt för att upprätta en flygförbudszon. 10 länder röstade för, 5 avstod från att rösta, 0 röstade emot. Det skedde i ett läge när Khadaffi kom med fruktansvärda hot mot de kvarvarande rebellerna i främst Benghazi – kackerlackor, floder av blod ska flyta, osv – och allting tydde på en förestående massaker inom bara några dagar. Att i det specifika läget motsätta sig resolutionen var för min del omöjligt.

Låt det inte råda någon tvekan om att västvärlden hycklar. Vi borde ha upphört att handla olja av och sälja vapen till Libyen för decennier sedan. Och de starka fördömanden som nu fälls över Khadaffi-regimen borde även riktas mot Bahrain och Jemen. Att en väsentlig skillnad mellan dessa länder stavas o-l-j-a går inte att komma ifrån. Libyen har det, och väst vill att det ska fortsätta flyta obehindrat, utan långvariga sanktioner.

Låt det inte råda någon tvekan om att krig är allvarliga, livsfarliga företag vars utgångar alltid är ovissa. Det som inledningsvis kan förefalla som enkla militära operationer – som att fälla en fundamentalistisk regim i ett av världens fattigaste länder eller en av sanktioner redan starkt försvagad diktator utan folkligt stöd – kan mycket väl leda till våldsamma, utdragna, plågsamma, hopplösa krig.

Trots dessa reservationer – som beskrivs väl av Gilbert Achar – jublade jag med folkmassorna i Benghazi över beskedet från New York på torsdagsnatten. Stämde in i kravet – från bland annat Andreas Malm – att även Sverige bör delta i insatsen. Och kände lättnad när offensiven mot Benghazi såg ut att ha avbrutits.

Än vet vi inte hur det kommer att gå. Men den förestående massakern på Libyens demokratirevolutionärer har i alla ställts in tills vidare. Jag kan inte se hur det hade kunnat uppnås på annat sätt än genom en militär insats. Den vänster som motsätter sig FN-insatsen – Internationalen, Flamman (att döma av Facebook-kommentarer, ännu inte i publicerad form), Clarté, Stop War Coalition – var uppenbarligen beredda att göra det offret. Liksom mer perifera röster som Proletären och Arbetarmakt.

Men dessa hör till en klar minoritet. Såväl Vänsterpartiet som det – numera endast programmatiskt pacifistiska – Miljöpartiet stöder resolutionen, liksom även Socialistiska partiet och många vänsterdebattörer. Utöver redan nämnda exempelvis Göran Greider, Svensson och Jinge.

Detta tyder på att större delen av vänstern förmår analysera situationen klart och utan att följa invanda reflexer. För det var rätt att motsätta sig kriget i Irak. Men bortsett från den formalistiska skillnaden att det nuvarande attackerna är folkrättsligt sanktionerade, till skillnad från Irakkriget, är den mest väsentliga skillnaden i jämförelse med Irak att det i Libyen finns en stark, folklig demokratirörelse som själv inlett marschen mot Tripoli och begär omvärldens stöd, inte för att ockupera landet och kasta ut diktatorn, men för att freda sig mot massakrer. Att bejaka den begäran är internationell solidaritet.

4 svar to “Internationell solidaritet med libyska folket”

  1. Jacob Says:

    Angående Flamman så motsätter sig ju Jon Thunberg i senaste numret ett flygförbud: ”Även om oppositionen skriker på hjälp är det nog läge att ha is i magen, vad gäller militära insatser just nu.”


  2. […] inblandning på den diktatoriska regimens sida mindre trolig.Intressant? Bloggat: Röda Malmö, Warlenius, Läs även andra bloggares åsikter om Revolution, Revolt, Uppror, Arabvärlden, Bahrain, Jemen, […]


  3. […] Röda Malmö: Gör USA rätt i Libyen? Warlenius: Internationell solidaritet med libyska folket […]

  4. Ingvar Says:

    Lek med tanken att ropen på skydd hade fortsatt att klinga ohörda. Khadaffis massakrer hade fått pågå, medan världen fortsatte att registrera, reflektera, debattera, ja allt utom att ingripa. Hade det då inte låtit så här:
    Västvärlden offrar det libyska folket för oljans skull.
    Jo. Och vi hade haft all anledning att protestera högljutt, demonstrera för flygförbudszoner och solidaritet med revoltörerna.
    Nu blev det lyckligtvis inte så. Med tanke på hur ofta USA ingripit på diktaturernas sida mot upproriska folk (Vietnam, Grekland,Zaire, Chile, Nicaragua…) så är det som sker nu ett stort framsteg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: