Den stora bubblan har inte spruckit än

maj 6, 2010

Under finanskrisens mest intensiva skede hösten 2008 började världens politiker intervenera i ekonomin genom gigantiska stimulanspaket. Det talades allmänt om Keynes återkomst och den nyliberala laissez faire-politikens död. Visserligen löses inte världsekonomins underliggande problem – för stora inkomstklyftor och naturresursbubblan – av ytterligare stimulanser men krispaketen bidrog ändå till att lindra den akuta krisen och markerade, förhoppningsvis, slutet på den nyliberala eran.

Så hur reagerade de sista nyliberalerna på krisen? Johan Norberg skrev en bok, En perfekt storm, (som jag inte har läst) som nu har filmatiserats av den moderate PR-mannen Martin Borgs och fått titeln Överdos. Den sänds på TV4 Fakta på söndag och jag fick äran att se filmen igår kväll och debattera den på TV4 Nyhetsmorgon i morse (Här en länk till inslaget)

Tesen Norberg/Borgs driver är att finanskrisen uppkom på grund av den amerikanska Federal Reserves räntesänkningar och en regeringspolitik som uppmuntrade låginkomsttagare att låna till att köpa egna hus. Detta skapade en konstruerad, lånefinansierad konsumtion och en bostadsbubbla, som sedan sprack 2008.

Så långt kan jag i stort sett hålla med – även om det är helt orimligt att lägga det största ansvaret på det system som gör det lättare för låginkomsttagare att bo. Dessutom är filmen väldigt vag kring orsakerna till att Fed sänkte räntorna: nämligen för att skapa en konstruerad efterfrågan i ekonomin i frånvaro av tillräckligt stor reell efterfrågan. Med andra ord: för stora inkomstklyftor.

När sedan krisförloppet hösten 2008 beskrivs är tendensen i Norberg/Borgs film att det blev mer av samma medicin som orsakade krisen: räntesänkningar, stimulanspolitik osv. De skiljer alltså inte på stimulansåtgärder under en högkonjunktur och under ett krisskede. Som jag försökte säga i tevedebatten: man ska ju inte knapra penicillin hela tiden, då blir man immun. Men det sitter ju bra med en kur om man har drabbats av en bakteriell infektion. Och det är ju det som är Keynes recept: Åtstramningar under högkonjunkturer, stimulanser under lågkonjunkturer.

Filmens försåtliga udd är alltså riktad mot keynesianismen. Underförstått borde den amerikanska regeringen inte bara låtit Lehmann Brothers falla, utan hela det finansiella systemet. Nog för att man kan tycka att det vore rätt åt fifflarna, men vi kan vara säkra på att det hade lett till fullständigt panik och drabbat världens arbetare ännu hårdare än den nuvarande krisen gjorde och gör.

Så, detta diskuterade jag och Borgs, mot fonden av den tilltagande krisen i Grekland, som tyvärr visar på ett återfall i nyliberala banor. Det lånepaket som EU nu tycks bevilja kommer att leda till kraftiga lönesänkningar och neddragningar i den offentliga sektorn och följaktligen fördjupa krisen ytterligare. Trots att den kapitalistiska banksektorn nyligen räddades av den offentliga sektorn försöker EU och den grekiska ”socialistregeringen” nu skjuta över hela notan på löntagarna – de sista som kan hållas ansvariga för finanskraschen.

Sedan försökte jag även säga något om att filmen helt avstår ifrån att ta upp den andra sidan av den dubbla krisen: att vi även lever över våra tillgångar i fråga om naturresurser och energi. När den bubblan spricker i form av oljetopp och klimatkatastrofer, då kan vi snacka om djupa kriser…

39 svar to “Den stora bubblan har inte spruckit än”

  1. PEZ Says:

    Försåtliga udd? Klart att filmen inte hyllar Keynes. Att de falska teorierna togs till heders igen är ju snarast en direkt tillämpning av chockdoktrinen. Och, som filmen förutspår, vi kommer snart bli varse vad Keynes medicin mot lågkonjunktur leder till när den intas i så här stora doser.

    Din jämförelse med penicillin funkar bara om man är troende Keynesian. Nollräntor och enorma ”stimulans”-paket är snarare att betrakta som helrör med vodka till en alkoholist. Felet begås när alkoholismen utvecklas. Det är den konstgjorda konjunkturuppgången som är sjukdomen. Kraschen är medicinen. Återställaren förvärrar skadorna.

    Det där du babblar om att man kan balansera konsumtion och produktion genom att höja lönerna. Det tror du inte ens själv på väl?

  2. Staffan Says:

    Bra debattinsats där, jag tyckte din opponent var lite flummig, som högern gärna tenderar att bli när den ska prata ekonomi. Det du påpekar är ju själva pudelns kärna, speciellt i USA. Kapitalisterna har sagt upp det sociala kontrakt som tvingade dem att dela med sig av vinsterna. Ett kontrakt som faktiskt också gynnade dem själva i det att de fick en köpstark hemmamarknad för sina produkter. Istället ville nyliberala överstepräster som Alan Greenspan hålla igång efterfrågan i ekonomin på krita, vilket slutade med en krasch, som man lätt kunde förutse.

  3. Staffan Says:

    Inte renlärig nog för din smak? Han hängde ju runt Ayn rand och har själv medgett att hans politiska världsbild påverkades mycket av henne, vilket han också bevisat som pådrivare bakom den avreglerings och laissez-fairepolitik som förde världsekonomin till avgrundens brant 2008.

    • PEZ Says:

      Och Anakin Skywalker hängde runt Yoda och Obewan.

      Har du någon aning om hur hårt reglerad den amerikanska finansmarknaden är? Under laissez-faire skulle inte en enda paragraf styra den. Greenspan satt med under en period när över 200 nya sidor regleringar skrevs, varje dag. Dessutom manipulerade han räntan och tryckte enorma mängder pengar. Laissez faire? Försöker du lura dig själv? Hela upplägget, inte bara i USA, går ut på att berika bankdirektörerna med arbetarnas pengar. Och detta till applåder från den så kallade vänstern. Var hamnar de 110 miljarder euro som de lånar ut till Grekland tror du? Alldeles riktigt, storbanker och hedge-fonder tar hand om dem.

      I natt slogs en av de sista spikarna i kistan. Nu har EU:s finansministrar ordnat fram garantier för resten av PIGS-länderna så att ingen storbank ska behöva oroa sig över att ha lånat ut pengar för lättvindigt. Kanske blir det en sista fest för staten och kapitalet innan världen, i den form vi känner till den, försvinner.

  4. hpx83 Says:

    Jag finner det högeligen intressant att de amerikanska arbetarna under 50-talet var världens bäst betalda, och samtidigt de minst reglerade, minst fackligt organiserade, och mest fri-kapitalistiska i hela världen.

    Sedan kom ”the great society” (det ditintills största omfördelningsprogrammet i USAs historia) och 60- och 70-talets monetära excesser och VIPS, så var amerikanska arbetare inte särskilt välbetalda längre.

    DET MÅSTE VARA KAPITALISMENS FEEEEEEEL!

  5. Staffan Says:

    Ja 80-talet från Reagan och fram till 2008, kännetecknades ju verkligen av ”hårda regleringar av finansmarknaden” du… Vilken planet bor du på egentligen? Sanningen är ju att de amerikanska finansmarknaderna hårdreglerades efter börskraschen på 20-talet, regleringar som höll fram till det nyliberala 80-talet och också garanterade en relativ stabilitet på finansmarknaden. Med Reagan vid makten började hindren för finanskapitalet röjas undan ett efter ett, vilket gav Savings & Loan-krasch och en rad bubblor som blåstes upp och imploderade med katastrofala resultat.

    Avregleringspolitiken som Reagan inledde har fullföljts av hans efterträdare. Vad för ”vänster” du avser i USA kan man ju fråga sig. Bill Clinton är ungefär lika ”vänster” som Carl Bildt, och båda två har en blåögd övertro på att bara vi släpper (finans)kapitalisterna fria så löser sig alla problem. Fast det blev tvärtom, som man kunde förutse rätt lätt med tanke på tidigare erfarenheter av vad kapitalister gör när de får fria tyglar.

    ”Hela upplägget, inte bara i USA, går ut på att berika bankdirektörerna med arbetarnas pengar.”

    Åh, lite fejkpopulism? Du gillar inte att bankdirektörerna får lägga beslag på ”arbetarnas pengar” när de kommer i form av krispaket, men har inget problem med att bankdirektörer och kapitalister lägger beslag på ”arbetarnas pengar” i form av mervärde i produktionen, eller skattesänkningar och raserad välfärd med allt vad det innebär av överföring av värde från det offentliga till ett fåtal privata händer?

    • PEZ Says:

      Med ”vänster” avsåg jag Rikard Warlenius som satt i tevesoffan och gav MVG åt Bush och Obama för deras eminenta hantering av krisen.

      Jag är för individers frihet att ömsesidigt byta varor och tjänster utan att en stat ska lägga sig i det. Om en bankdirektör under sådana förhållanden blir stormrik har jag inga invändningar. Men att politiker tvingar av arbetande människor deras pengar och ger dem till de bankdirektörer och industripampar som hjälpt till med att få dem valda… Det gör mig spyfärdig.

      Reagan är populär som nyliberalt spöke. Han må ha bekänt sig till den skolan med sina läppar, men i sin presidentutövning var det annat som gällde. Läs gärna artikeln The Sad Legacy of Ronald Reagan. Någon avreglerare var han inte.

  6. Staffan Says:

    ”Sedan kom ”the great society” (det ditintills största omfördelningsprogrammet i USAs historia) och 60- och 70-talets monetära excesser och VIPS, så var amerikanska arbetare inte särskilt välbetalda längre.”

    Var får ni era tokiga ideer från?

    Amerikanska arbetare är för övrigt rätt mycket mindre fackligt organiserade idag vilket såklart bara resulterar i att de får en svagare förhandlingsposition. De har också västvärldens förmodligen bristfälligaste välfärdsstat, där inte ens sjukvård garanteras som en medborgerlig rättighet. Något som också bidrar till den allmänna utarmningen av den amerikanska arbetarklassen. Alltså tvärtom mot vad du yrar om.

  7. hpx83 Says:

    Förstår inte vad som är tokigt? Att ”the great society” handlade om att öka välfärdsutbetalningarna? Att det hände på 60-talet? Att det var monetära excesser på 60- och 70-talet? Att amerikanska arbetares löner stagnerat från 70-tal och framåt? Att amerikanska arbetare var mindre fackligt engagerade än resten av världen?

    Ganska ad hoc att börja prata om något helt annat tycker jag minsann.

  8. Christian L Says:

    Man undrar ju vad du har för ekonomisk utbildning och förståelse Rikard? Det är väl ändå ganska uppenbart att om inte företag och banker tar risker när det bedriver sin verksamhet, så kommer de inte göra bra beslut eftersom det inte är konkurrenterna som avgör om de ska överleva eller inte utan staterna. Det är beklämmande att höra att det är liberalismens fel att krisen blev till eftersom det var de icke-fungerande marknader som var grogrunden till problemet. Varför har de inte fungerat då? Jo, för att stater har varit inblandade i att försöka göra världen bättre! Jättebra, absolut! Bill Clinton ville att alla skulle äga sitt egna hus och hans efterträdare apade efter. Saken är bara att det GÅR INTE eftersom det är ekonomiskt ohållbart, alla har helt enkelt inte råd att köpa och äga ett hus. Det kallar du ekonomiska klyftor och visst det kan man mycket väl argumentera för att det är orättvist. Men i ett samhälle måste det finnas ekonomiska klyftor för annars skulle ingen ha incitament att göra något om de inte fick en fördel jämfört med att inte göra något. Därmed kommer det alltid finnas de som är bättre på att skaffa sig resurser och förvalta dem och per automatik blir världen ”orättvis”. Förresten Rikard, kan du svara mig på några enkla frågor.
    Tror du att världsräntorna kommer förbli nära noll? Tror du att världens stater kommer fortsätta att låna pengar? Om du svarat ja på dessa två frågor kan du då svara på denna? Vad händer om räntorna går upp? Och hur skall man då kunna betala tillbaka skulderna. Troligtvis kan du inte svara på det eftersom i normala fall brukar inte vänsterns politik kunna komma så långt i reaktionskedjan av sina egna teorier och beslut.


    • Christian L: Du argumenterar utifrån en ontologisk ståndpunkt som har väldigt lite med ekonomisk teori att göra. Du och den samhällsklass som du företräder har i flera hundra år argumenterat för att rättvisa är omöjligt och kommer förmodligen att fortsätta så länge klassamhället består. Men om du nu undrar över min utbildning så har jag skrivit en kandidatuppsats i ekonomisk historia.

      • PEZ Says:

        Vilken samhällsklass företräder Christian, menar du?

        Även om Christian skulle ha fel i att vi människor är incitamentsdrivna kan man fortfarande inte lösa planeringsproblemet som uppstår i den marxistiska modellen. De superhjärnor existerar inte som kan planera ens en bråkdel av alla rörelser i ekonomin.

        Det har gjorts seriösa försök att installera det samhälle ni marxister eftersträvar. Marxist-experimenten har hittills alla slutat i mänskligt lidande av ofattbara mått.

        Det som aldrig testats är ett samhälle med individer som äger sina egna liv. Mycket lutar åt att människan verkligen är driven av incitament. (Faktum är att absolut ingenting talar emot det.) Det gör att laissez faire har mycket större chanser att fungera eftersom det baserar på just incitament. Det stora ”problemet” med laissez faire är att där inte finns något utrymme för politiker och deras kompisar att sko sig på andra.

        Rättvisa är möjligt om man definierar den som att alla får behålla frukten av sitt arbete och själva avgöra hur de vill använda den.


      • PEZ: En demokratisk planekonomi understödd av den enorma informationshantering som dagens mikroprocessorer klarar av har så vitt jag vet aldrig prövats. Men i ärlighetens namn tror även jag att marknader är bra för allokering för vissa varor och tjänster. Dock inte för alla, och färre än vad som nu är fallet. Något som däremot har prövats är ekonomisk laissez faire. Och det gick ju bra i Manchester på 1800-talet och New York på 1920-talet. Inte.

      • PEZ Says:

        Demokratisk planekonomi. Jag tror inte de två är möjliga att förena. Men låt säga att det går. Dagens informationsteknik är chanslös att lösa planeringsproblemet. För övrigt borde väl såväl Nordkorea som Cuba och Zimbabwe kunna använda IT för att få ordning på planeringen. Men det tycks inte fungera för dem.

        Laissez faire i New York på 1920-talet? Ja, det var på rätt väg ett tag där, även om det inte kan kallas laissez faire bara för att en och annan policy var sådan. Men sen kom ju Hoover och satte P för laissez faire och efter det kom krashen som ett brev på posten efter det.

        Har dålig koll på Manchester. Hur menar du att det inte fungerade?

  9. Staffan Says:

    ”Förstår inte vad som är tokigt?”

    Om man vill förstå varför ”amerikanska arbetare inte är så välbetalda längre” så kan man ju med fördel fråga sig varför reallönerna stått stilla och fallit sedan 70-talet, medan företagsvinsterna skjutit i höjden. Det har knappast att göra med några blygsamma välfärdsambitioner, för i USA är de verkligen blygsamma. Med en vettig, omfördelande välfärdspolitik av skandinaviskt snitt skulle tvärtom amerikanska arbetare åtnjuta en högre ekonomisk standard.

    Under samma period som du nämner har för övrigt de amerikanska marginalskatterna sänkts från imponerande 90% till nuvarande rätt blygsamma nivåer.

    Det detta handlar om är helt enkelt en maktförskjtning från arbete till kapital, samma tendens som överallt annars bara lite mer extrem. Den amerikanska arbetarklassen var en maktfaktor på 50-talet, både genom sina fackförenigar och i och med att de var representerade av ett socialliberalt parti som faktiskt företrädde deras intressen (ibland iallafall).

    Sedan 80-talet företräder liberalerna medel- och överklassens intressen, och fackföreningarna är svagare än på mycket länge. Klart att det ger genomslag i hur resurserna fördelas i samhället.

    Det jag undrar är hur man lyckas få det så fel som PEZ och hxp83? Är det det sköna ideologiska rastret som korrigerar alla besvärliga faktaförhållanden? Trots att USA härjats av tre årtionden av nyliberala avregleringar, som gett förödande effekter, så är problemet för er fortfarande för lite rå, oreglerad kapitalism?

    ”Så Medicare och Medicaid existerar egentligen inte, menar du?”

    Medicare och Medicaid kvalar rätt bra in under paraplybeskrivningen ”västvärldens förmodligen bristfälligaste välfärdsstat”. Men det är ju ändå rätt symptomatiskt att du tar upp de statliga, förhållandevis kostnadseffektiva programmen för pensionärer och fattiga, när elefanten i vardagsrummet är de enorma privata sjukförsäkringarna som slukar en stor del av en vanlig amerikansk årslön, ger bristfälligt försäkringsskydd om ens något när det väl kniper, och slösar bort enorma summor på byråkrati.

    • PEZ Says:

      Ingen rå, oreglerad kapitalism är problemet. Omfördelningen av resurser från vanligt folk till bankirer står politikerna för med sin kompiskapitalism.

      • Staffan Says:

        Om jag får välja så väljer jag varken rå oreglerad kapitalism a la tredje världen eller korporativistisk kapitalism a la Nazityskland, Fascistitalien eller USA, utan socialism, som istället fördelar rikedomarna i samhället rättvist. Laissez-faire-kapitalism är hur som helst inget seriöst alternativ för den industrialiserade delen av världen eftersom den skulle medföra en ekonomisk härdsmälta och utarmning som inte heller de kapitalistiska ekonomiska eliterna egentligen är intresserade av på hemmaplan. Som politiskt recept för u-länder utan betydelse som avsättningsmarknader kan det väl passa, inte minst med tanke på att det garanterar arbetskraft som tvingas arbeta under slavliknande villkor och för skrattretande låga löner.

        Laissez-faireförespråkande nyliberaler är säkert nyttiga för kapitalisterna på sitt sätt. De lurar ju om inte annat en och annan godtrogen och förflyttar fokuset från det som verkligen händer till en massa hemsnickrade teorier som frikänner de verkliga skurkarna (se era fnurror om USA ovan t.ex.).

      • PEZ Says:

        Vilken oreglerad kaptialism i tredje världen pratar du om? Nämn några exempel. Fascism och socialism är väldigt lika från min (frihetliga) utgångspunkt. Båda kräver total underkastelse – Fascialism. Möjligen ”klarar sig” en fascistisk stat längre, rent ekonomiskt. De rikedomar som full socialism kan fördela är mycket små eftersom all utveckling till slut stannar.

        Du får gärna ge några exempel på där laissez faire lett till ”ekonomisk härdsmälta”.

        Det finns stora undersökningar gjorda om hur ekonomisk frihet hänger ihop med ekonomisk utveckling. Här är en källa: http://www.heritage.org
        Allt pekar på en direkt korrelation; ju mer frihet, desto större rikedom. Ju mindre frihet, desto mer fattigdom. De fattiga i de ekonomiskt friare länderna har högre levnadsstandard än de fattiga i de ekonomisk ofria länderna. Faktum är att det är stort att föredra att vara fattig i USA jämfört med att vara medelklass i Zimbabwe. Är vi överens om att vi båda eftersträvar högre levnadsstandard för världens fattiga?

        Vi kanske ska jämföra våra skurkar? (Om man räknar bort massmördarna som Mao, Hitler och Stalin alltså.) Mina är sådana som Clinton, Bush, Obama, Cheney, Volcker, Geithner, Greenspan, Bernanke och cheferna i företag som Goldman Sachs och AIG. Ser din lista annorlunda ut?

    • PEZ Says:

      Jag tror bägge sidor, med rätta, kan anklagas för att tolka omvärlden utifrån sina övertygelser. Vi behöver inte kasta ägg på varandra för det.

      Reallönerna i USA har fallit sedan 1970? Har du verkligen kollat upp den uppgiften?

      1970 stod utgifterna för mat för 13-14% av hushållsutgifterna i snitt. 2009 används endast 9,6% av disponibel inkomst till mat. (Vad jag vet äter amerikaner inte mindre idag än på 70-talet.)

      1970 hade 82% av alla amerikaner en bil eller fler, år 2000 var andelen 91%.

      Vidare, 1971 hade 83% av alla amerikaner ett kylskåp, år 2005 hade 99% ett kylskåp, rik som fattig.

      Det är en liknande utveckling för alla typer av vitvaror, teve, video, datorer, you name it. Hur hänger detta ihop med fallande reallöner? Svar: det gör det inte alls.

      Här är en graf från amerikanska census-byrån (deras motsvarighet till SCB) som visar medianen för reallön/per hushållsmedlem från mitten av 60-talet till 2009. Den har ökat från under 12000 dollar till över 19000 dollar. http://3.bp.blogspot.com/_otfwl2zc6Qc/SLWCRVSqwHI/AAAAAAAAFgs/aEXmkxBOraU/s1600/income1.bmp

      • Staffan Says:

        Visst har jag det, kolla till exempel Rick Wolffs föredrag här där han också skissar upp fina grafer, som inte visar det din länk visar.

        Det amerikanska abetarens lön har alltså stagnerat sedan 70-talet, samtidigt som företagens vinster gått spikrakt uppåt. En följd av denna sanslösa vinstutveckling har varit den exploderande spekulativa finanskapitalismen, som har mer pengar att spendera än vad som är bra för den, eller för samhället.

        Wolff påpekar också att den amerikanska arbetarklassen försökt hantera den här stagnerade reallöneutvecklingen genom två strategier: jobba mer (20-procentig ökning av arbetstiden under mätperioden) och låna till konsumtion.

        Att en amerikan hade mer vitvaror, eller att fler hade tillgång till bil på 2000-talet än på 70-talet säger väl inte så mycket om det vi diskuterar. Samma sak kan säkert sägas om Sverige, Tyskland, eller varför inte Sovjetunionen eller Bulgarien före kommunismens kollaps.

      • PEZ Says:

        Så du menar att eftersom Rick Wolff säger att reallöneökningarna avstannade kring 1970 så är det så? En myt blir inte mer sann för att den upprepas. Inte ens om den upprepas av en professor. Och speciellt inte om det är en marxistisk professor.

        Varför säger inte kostnaden för mat och andra varor som en andel av inkomsten något om reallöner? Hur definierar du reallöner?

        Det är riktigt att en liknande utveckling har skett i Sverige, Tyskland och andra förhållandevis kapitalistiska länder. Ja, Sverige har en hel del ”socialistiska” element inbyggt i systemet, men äganderätten är hyfsat intakt och det är inte tillnärmelsevis så marxistisk som Sovjet eller Bulgarien. De sistnämnda åtnjöt för övrigt inte en ökande levnadsstandard under perioden i fråga.

        Företagens vinstutveckling må ha varit positiv. Det får man väl bara hoppas. Jag har som sagt inget emot att folk blir rika som troll, bara de blir det på egna meriter och inte för att de är kompisar med rätt byråkrater och politiker.

  10. Staffan Says:

    ”Det stora ”problemet” med laissez faire är att där inte finns något utrymme för politiker och deras kompisar att sko sig på andra.”

    Nej, det stora problemet med ”laissez-faire” är att det leder till total utarmning. Att det skulle vara ett oprövat system är däremot en lögn. Större delen av vår planet härjas av oreglerad kapitalism, den kallas tredje världen. Och de gör med jämna mellanrum försök att ta sig ur det helvetet. Vilket ofta medför amerikanska bombmattor, kuppförsök och sponsrade gerillakrig.

    • PEZ Says:

      Jag är lika mycket emot amerikanska bombmattor, kuppförsök och sponsrade gerillakrig som du. Ville ha det sagt.

      Oreglerad kapitalism finns faktiskt ingenstans i världen. Inte heller i tredje världen. Där är det tvärtom vanligt med diktaturer och tungt korrupta regimer. Jag kan rekommendera att läsa boken ”It’s our time to eat” som ger en inblick i hur svårt det är för ekonomisk frihet och utveckling att slå rot i tredje världen. http://www.amazon.co.uk/Its-Our-Turn-Michela-Wrong/dp/0007241968

      • Staffan Says:

        Ja det är bra att du är det, jag sa inget annat, bara att det är ett rätt vanligt resultat när människor försöker lägga de värsta av laissez-faire-ekonomins avarter bakom sig.

        Oreglerad kapitalism och diktatur står väl inte i något motsatsförhålande? Tvärtom så går de ihop som hand i handske. Vilket annat system kan hantera de sociala kriser som en oreglerad kapitalism genererar bättre än en diktatur? I tredje världne tävlar länder med varandra om at erbjuda totalt oreglerade marknader, inga minimilöner eller arbetsrättsliga lagar, inga miljölagar, ingen beskattning etc för att locka till sig utländska företag. Som sedan exploaterar den inhemska arbetskraften och naturresurserna och skickar vinsterna till i-världen.

      • PEZ Says:

        Jag saknar fortfarande ett enda exempel på en sådan här laissez-faire-ekonomi i tredje världen. Eftersom det är en tävlan måste det vara det vara enkelt för dig att ge några exempel.

        Fullt oreglerad kapitalism står i motsatsförhållande till diktatur. Det är ganska självklart att det är så. Men, det är sant att det finns flera exempel på icke-demokratiska länder med höga index på ekonomisk-frihet-skalan. Kampen måste föras på två fronter, ekonomisk och individuell frihet.

  11. Staffan Says:

    PEZ:

    Exempel på att avreglerad kapitalism leder till härdsmälta är väl inte svårt att hitta. Om du vill bortse från den ständigt pågående ekonomiska krisen i tredje världen så kan vi ju ta kraschen 2008. Eller börskraschen på 20-talet.

    Argumentet att ekonomisk frihet (för företagen) genererar välstånd kanske låter bra, men i verkligheten är det ju snarare tvärtom. De stora världsekonomierna, ta USA som exempel, har ju alla tillämpat en extrem protektionism under uppbyggnadsskedet av sina ekonomier. Om USA tillämpat teorierna om komparativa fördelar för egen del så hade de väl fortfarande baserat sin ekonomi på pälshandel och jordbruksprodukter. Ekonomisk frihet är det VI vill att tredje världen ska tillämpa, så att våra företag ska kunna erövra deras marknader och utnyttja deras ”komparativa fördelar”, som billig arbetskraft. Att sedan Heritage Foundation säger tvärtom, well, det är ju det de har betalt för att säga.

    Men jag måste ändå protestera mot att socialism och fascism skulle vara ”väldigt lika”. Om du med socialism menar det jag menar, alltså en demokratiserad ekonomi där alla får en chans att säga sitt om vad frukterna av ens arbete ska användas till, och hur arbetet ska organiseras, så är fascismen dess raka motsats. Fascism är snarare en radikal form av kapitalism, där företagsledarna och staten ingår allians för att slå ner arbetarna och vänstern. Och om man ska döma av hur industriledarna i Tyskland reagerade på Adolf så ligger det väl en hel del i den analysen.

    Alla namn du räknar upp passar rätt fint på min skurklista också. Jag skulle såklart peta in all världens storföretagare där, liksom Heritage Foundation, Cato Institute och många många fler. Men hur kan vi utifrån diametralt skilda utgångspunkter ha samma skurklista? En skillnad mellan dig och mig är förmodligen att jag inte anser att alla statliga ingripanden i ekonomin är fel. Obamas stimulanspaket till exempel var bra, om än för litet och missriktat. Bankräddningen däremot var en direkt överföring av offentliga medel till privata profitörer, förmodligen onödigt och dessutom helt vansinnigt i en marknadsekonomi, där företag måste kunna gå omkull om de missköter sig. Nästa fråga: hur blev de amerikanska finansjättar och banker som räddades ”too big to fail”? Där kommer avregleringspolitiken in, och 80-talets nyliberalism. Kolla till exempel in Glass-Steagal-act, som inrättades efter börskraschen på 20-talet och skulle förhindra banker från att bli för stora och mäktiga. Och som avskaffades av nyliberalt inspirerade politiker.

    • PEZ Says:

      Din definition av socialism är intressant. ”ekonomi där alla får en chans att säga sitt om vad frukterna av ens arbete ska användas till”. Min definition av socialism är snarare att ”alla får en chans att säga sitt om hur frukten av andras arbete ska ska användas.

      Jag tror den stora skillnaden i våra synsätt är att du automatiskt vill definiera folk som skurkar för att de är storföretagare. För mig är storföretagare hjältar. De skapar arbetstillfällen och rikedom.

      • Staffan Says:

        Fast ni nyliberaler har ju inget att säga om att era hjältar storföretagarna lever på sina arbetares arbete. Det är ju själva grundförutsättningen i era ekonomiska teorier, och något man inte ens ska diskutera. Så varför skulle det vara din invändning mot socialismen?

        Snarare är väl socialismen en justering neråt av just hur mycket man ska tillåtas leva på andras arbete. Men visst, omfördelning och egalitarianism ryms också i begreppet, även om jag skulle säga att själva grunden är makt över det egna arbete och den vinst det genererar.

      • PEZ Says:

        Varför skulle det vara fel att leva på sina anställdas arbete? Är det inte bra att det finns entreprenörer som skapar arbetstillfällen åt andra?

        Jag tror vi närmar oss pudelns kärna här! Omfördelning och egalitarianism är vidriga begrepp i min ordlista.

        Makt över den vinst ens egna arbete genererar har man i en fri värld. Där står det nämligen var och en fritt att byta varor och tjänster med andra. Om jag tycker utbytet ”mitt arbete” mot ”min lön” är en bra affär och min arbetsgivare tycker utbytet ”min lön” mot ”mitt arbete” är en bra affär, ja då blir det affär. Annars inte. Tror jag att jag kan få ett bättre utbyte på något annat sätt står det mig fritt att välja det sättet. T ex kan jag erbjuda mina tjänster till en annan arbetsgivare. Eller jag kan själv starta ett företag. Eller jag kan starta ett kollektiv. Och så vidare. I en fri värld råder det konkurrens om arbetskraften. Om en arbetsgivare är för snål tappar hennes företag i konkurrenskraft eftersom hon inte konkurrerar till sig de bästa arbetarna.

        Titta gärna på den här korta filmsnutten som försöker förklara frihetens filosofi. Berätta sen vad det är i budskapet som du opponerar dig mot.

  12. Staffan Says:

    När det gäller reallönerna så tror jag nog att Wolff har på fötterna. Får väl leta mer data imorrn om det behövs. Föredraget är rätt kul, kanske vore värt att lyssna på en marxistisk ekonom för en gångs skull? Ni brukar ju ha en del roliga idéer om vad marxister ska tycka. Bilden han ger av den amerikanska ekonomin, och behovet av att boosta den inhemska efterfrågab med lån vilket bäddade för den senaste krisen är väl mer trolig än att den skulle orsakats av att amerikanska arbetare fått tillgång till en del tämligen modesta välfärdsfunktioner, eller?

    Jag tror för övrigt att du har fel om att Sovjetunionen och Bulgarien inte åtnjöt en standardhöjning under perioden ifråga. Tror att de flesta länder kan skryta med en viss standardhöjning i takt med att ny teknik utvecklas. Argumentet att X system har gett oss mer kylskåp och bilar de senaste 30 åren säger egentligen rätt lite. Ett slavsamhälle skulle också ha gett oss mer kylskåp.

    Ett ytterligare problem med kapitalismen är ju att det är väldigt svårt att ändra riktning i ett system där politikerna bara är storföretagens marionetter. Alla vet egentligen att vi går mot en fossilbränslekrasch och klimatkatastrof. Men vem kan göra något åt det?

    • PEZ Says:

      Jag tittade faktiskt på föredraget. Dessutom är det inget nytt för mig att lyssna på marxister. Jag har ju själv varit marxist (eller trott att jag var det, eller hur det nu var). Jag tycker Wolffs resonemang är som en blandning av vettiga insikter och rena idiotier. (Den senare i majoritet.)

      Det kan stämma att en den tekniska utvecklingen spillde över lite till människorna i de gamla kommunistdiktaturerna, men jämförelsen är skillnaden i levnadsstandarden för de i den mer kapitalistiska världen och de i kommunistdiktaturerna. Återigen här fokuserar vi på skillnaderna i ekonomisk frihet och vad de gör för människornas ekonomiska standard. Väger man in hur livet i sin helhet kändes att leva i västvärlden jämfört med i de fallna kommunistdiktaturerna tror jag vi kan vara överens om att det senare sög mycket hårdare. Eller? Kapitalismen är inte perfekt, men den är det bästa system vi hittills hittat för att skapa hög levnadsstandard. Kommunismen är det sämsta. Vilket väljer vi som utgångspunkt för den värld vi strävar efter?


      • OK, jag hade lite tid att googla idag och hittade flera diagram som stödjer Wolffs tes om sjunkande reallöner, exempelvis:

        http://www.dailykos.com/story/2009/5/21/733001/-No-Sustained-Economic-Growth-without-Real-Wage-Growth

        Du hittar också diagram som stödjer tesen att amerikanska hushåll har ersatt reallönetillväxt med upplåning, en copingstrategi för kapitalismen som i slutändan kommer tillbaks och biter den i rumpan.

        Slutsatsen som jag drar av det här är rätt enkel: från sjuttiotalet och framåt har striden om fördelningen av produktionsresultatet vunnits av den amerikanska borgar- och kapitalistklassen, vilket gått ut över de amerikanska arbetarna. De har ändå, precis som arbetare i kommunistländer, kunnat höja sin standard något, men den ekonomiska utvecklingen har varit svagare än vad den annars hade kunnat bli. Och i USAs fall är det ju närmast chockerande hur ojämt fördelade resurserna är. Då menar jag inte bara det faktum att de snorrika är så vansinnigt snorrika. Utan också att de betelar så lite skatt, och att medborgarna inte ens är garanterad sjukvård vid behov.

        Sen skulle jag inte säga att kommunismen var det sämsta tänkbara systemet. Snarare det näst bästa efter kapitalismen, rent materiellt och utifrån vilka välfärdsfunktioner det kunde förse sina medborgare med. Men man hindrades både av enpartisystemet och av den stelbenta planekonomin från att tillvarata sin fulla potential. De kommunistländer som tillät ett större mått av arbetarstyre och decentraliserat beslutsfattande klarade sig ju också bättre rent materiellt (som Jugoslavien).


  13. ”Varför skulle det vara fel att leva på sina anställdas arbete?”

    Du tycker inte att det är lite lustigt att du i ena stund kritiserar socialismen för att den enligt dig går ut på att leva på andras arbete, och sen utan att blinka går över till att försvara det självklara i att kapitalismen bygger på just rätten att leva på andras arbete?

    Elefanten i vardagsrummet i ditt resonemang är: ”Om jag tycker utbytet ”mitt arbete” mot ”min lön” är en bra affär och min arbetsgivare tycker utbytet ”min lön” mot ”mitt arbete” är en bra affär, ja då blir det affär.”

    Som om en arbetsgivare och en arbetstagare någonsin förhandlade utifrån samma styrkeposition. Och vill inte nyliberaler krossa facken och alla socialförsäkringar? Valet för arbetstagaren blir då: ta ett jobb för slavlön eller svält. Och med tanke på att oreglerad kapitalism skapar monopol som ett brev på posten så kan du ju kyssa alla idéer om att starta egna företag och konkurrera ut den arbetsgivare som erbjudit dig en dålig deal goodbye.

    • PEZ Says:

      Var sa jag något om att konkurrera ut min potentiella arbetsgivare?

      Angående att leva på andras arbete. I ett fritt samhälle sker utbytet frivilligt från båda parter. Arbetstagaren får den ersättning han förhandlat sig till. Arbetsgivaren får arbete utfört. Socialismen grundar sig på tvång. Stor, jättestor, skillnad. Ser du den inte?

      Jag vill inte krossa facken, men jag vill ta bort deras privilegierade position, avskaffa strejkrätten och liknande. Är man som arbetstagare missnöjd med sin arbetsgivare får man försöka ändra på situationen eller säga upp sig. Enkelt. Socialförsäkringar. Vet inte riktigt vad som menas med det, men jag tycker det är upp till var och en att försäkra sig på det sätt man finner bäst.

      Vill klargöra en sak. Ni kallar mig nyliberal ideligen. Jag vet inte om det är det jag är. Jag är för frihet som den definieras i The Philosophy of Liberty. Av det följer automatiskt att fri kapitalism är det moraliskt bästa alternativet. Det råkar också vara det mest fruktbara, men det är alltså sekundärt. Är det nyliberalt att vara för frivillighet och ömsesidighet? I så fall är jag nyliberal i den aspekten.

  14. Staffan Says:

    Nej det sa du inte, men jag har hört andra nyliberaler motivera sin (mar)dröm om ett samhälle utan kollektivt organiserade löntagare som kan förhandla utifrån en starkare position gentemot kapitalisten/chefen med att det ju alltid går att starta eget om det inte passar.

    Själv vill du inte krossa facket, bara dess möjlighet att faktiskt göra någonting. Det är ju upplysande.

    ”Är man som arbetstagare missnöjd med sin arbetsgivare får man försöka ändra på situationen eller säga upp sig. Enkelt.”

    Det du menar är helt enkelt ”är man inte nöjd med sin lön, arbetstid, arbetsförhållanden, semesterprivilegier, etc, så är det bara att säga upp sig.” Ja det är verkligen enkelt. För arbetsgivaren.

    Jag vet fortfarande inte riktigt hur du kan se ”frihet” och en rimligt jämn förhandlingsposition i relationen mellan en kapitalist som har enorm ekonomisk makt och rikedom och en löntagare som behöver ett jobb för att inte svälta ihjäl. Den naturliga utgången av en ”fri förhandling” dem emellan är såklart frihet för kapitalisten och ett enormt, systematiserat tvång för löntagaren. Om inte galoscherna passar så står det en lång rad av andra löntagare i arbetslöshetskön, och någon där kan säkerligen acceptera lägre ersättningar och sämre arbetsvillkor. Hunger och nöd har en fantastisk övertalningsförmåga. Fråga bara någon av slavarbetarna i något laisssez-fairekapitalistiskt paradis i Asien.

    Det är lite sorgligt tycker jag att många på din kant faktiskt lyckas övertyga er själva om att ni står för individuell frihet, när ni i själva verket företräder en otroligt auktoritär ideologi som i sin praktik gör brutalt våld på människor. Dra den där valsen om att kapitalismen innebär frihet för tvång för någon av de ovan nämnda slavarbetarna. Eller varför inte för en RUT-städerska här i Stockholm som får förmånen att damma den övre medelklassens hyllor. Eller någon annan som tvingas utföra ett meningslöst och intellektuellt mördande jobb för småslantar.

    • PEZ Says:

      Jo, jag är en av dem som tycker man kan starta eget om man är missnöjd med anställningsvillkoren.

      Var är min ideologi (principen om självägande och dess logiska konsekvenser) auktoritär? Tvärtom erkänner jag inga auktoriteter alls. Kapitalism finns i många former, men den jag företräder (anarko-kapitalism) gör inget brutalt våld på någon utan baserar sig, tvärtom, på frivillighet och ömsesidigt utbyte.

      Vad är det för slavar du pratar om? En slav är en människa som är berövad sin frihet. Frihet är en av de få rättigheter jag erkänner, så där det finns slavar finns det brottslingar som bör lagföras. Lagens strängaste straff föreslår jag.

      Jag tror att RUT-städerskorna är glada över att de kan tjäna sitt eget uppehälle. Tror du att de hellre såg att deras löner lagstadgades att vara högre så att de färre köpte deras tjänster?

      • Staffan Says:

        Tyvärr så pratar vi ju bara förbi varandra, som det alltid blir när man ska diskutera med en nyliberal. Ni kan inte för ert liv förstå det som för de flesta är en självklarhet, att en arbetsgivare och en arbetslös inte ”förhandlar” utifrån jämbördiga styrkeförhållanden. Ni vill inte diskutera styrkepositioner alls. De kastar ju grus i maskineriet.

        Alldeles nyss fick vi ett prima exempel på hur arbetsgivare/kapitalister kan utnyttja sin styrkeposition i McDonkans utnyttjande av sin unga, oorganiserade arbetskraft. I ett samhälle utan fackföreningar och kollektivavtal blir det bara så mkt lättare för arbetsgivare och kapitalister att utnyttja oss. Det är så basalt att det känns löjligt att behöva skriva det.

        Men där har du din blinda fläck. Om man bortser från alla rella maktrelationer så kanske man kan se din ideologi som ”antauktoritär”. Jag skulle nog påstå att socialismen, även den svenska statssocialismen, är långt mer frihetlig än laissez-fairekapitalism. Den ger till att börja med långt fler individer reella chanser att göra verkliga val i sitt liv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: