Eller hur ska man tolka utspelen från miljöpartiets Michaela Valtersson (”vill inte avskaffa nu”) och socialdemokraternas Mona Sahlin (”vi får se”). Endast vänsterpartiet tycks hålla fast vid att det är en dålig idé att subventionera höginkomsttagare.
För att det handlar om just detta framkom när SCB nyligen presenterade sin statistik för 2008. Jag citerar:
Det är mycket ovanligt med hushållsnära tjänster bland personer med låg inkomst. Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion. Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster.
Detta är nu inte det minsta förvånande. Redan innan avdraget infördes halvårsskiftet 2007 räknade jag och Lina Hjorth ut att avdraget blir ekonomiskt rationellt att använda först vid en månadsinkomst på ungefär 46 000 kronor – annars är det mer rationellt att själv gå ner i arbetstid för att göra jobbet.
Efter diverse jobbavdrag har den brytpunkten förskjutits nedåt, men mönstret består. Nästan hälften av dem som har gjort skattereduktioner för hushållsnära tjänster tillhör den lilla grupp av människor som tjänar över 400 000 kronor (33 000 kr/mån), enligt SCB. Tabellen nedan visar hur många personer i respektive inkomstkategori (och här måste jag tyvärr frångå mitt tidigare löfte att inte visa bilder i bloggen, men jag har i alla fall gjort det så fult som går). Den blå rutan visar hur stor andel av totala avdrag som gjorts av halva den vuxna befolkningen, med en inkomst upp till 199 000 kronor om året. Den röda rutan visar att de allra flesta som arbetar – de som tjänar mellan drygt 16 000 och upp till 33 000 kronor i månaden – står för ca en tredjedel av avdragen. Samt att i den lilla del av befolkningen – tyvärr vet jag inte hur stor del – som har inkomster på över 33 000 kr i månaden finns över 40 procent av dem som har gjort avdrag.
Bloggat: Fagerlund, Alliansfritt Sverige, Utredarna m fl
Warlenius 
mars 3, 2010 den 7:58 e m
[…] lästa inlägg Pigavdrag, snart under en rödgrön regeringÄven New Left Review behöver tänka nyttArbetaren förr och nuLönerörelsen från A till ÖSVT:s […]
mars 3, 2010 den 9:32 e m
”Redan innan avdraget infördes halvårsskiftet 2007 räknade jag och Lina Hjorth ut att avdraget blir ekonomiskt rationellt att använda först vid en månadsinkomst på ungefär 46 000 kronor – annars är det mer rationellt att själv gå ner i arbetstid för att göra jobbet.”
Vid vilken inkomst är det rationellt att ta en taxi, gå på restaurang, låta sig klippas, att inte sy sina egna kläder, låta laga sitt tak, installera ett kök och att nyttja andra tjänster?
Den tabellen skulle kunna göra stor nytta för att hjälpa mig till ett ”rationellt” beteende…
mars 4, 2010 den 7:25 f m
Skatteavdrag för hushållsnära tjänster beviljas bara för sysslor som de allra flesta klarar av själva. Därför är jämförelsen med när det är ekonomiskt rationellt att i stället minska arbetstiden och göra jobbet själv helt befogad, tycker jag. Jag antar att du inte heller tar taxi när det är möjligt att ta din egen bil, att du tycker att din frisör klipper snyggare än vad du gör själv och betalar extra för det. Osv. Visst är vi inte alltigenom ekonomiskt rationella, men små kalkyler för att hushålla med våra pengar på ett någorlunda förnuftigt sätt gör vi väl alla?
mars 8, 2010 den 12:24 e m
Är det avdragsgillt att ta taxi och klippa sig numera? Du måste nog maila mig skattetabellen du använder. Den skulle hjälpa _mig_ till ett rationellt beteende.
mars 9, 2010 den 8:00 f m
Sorry Jonas, men nu hänger du inte med i svängarna. Ingen har påstått att taxi och frisörer är avdragsgilla. Däremot att de har en timkostnad som kan jämföras med din egen timlön och kan hjälpa dig att fatta ett rationellt beslut: Ska jag gå till frisören eller ta ledigt en timme för att gå hem och fila av håret själv? (Det var Gustavs argument, jag menade att en bidragande orsak till att man går till frisören förmodligen är att håret blir snyggare, vilket kan vara värt en extra slant).
mars 4, 2010 den 9:31 f m
[…] nu diskuterade avdraget för hushållsnära tjänster, propagandistiskt omdöpt till RUT-avdrag och av många kallat pigavdrag. Detta avdrag utnyttjas främst av rika människor vilket visats tydligt i en artikel i Arbetaren […]
mars 4, 2010 den 10:59 f m
Rikard,jag håller givetvis med dig i sak. Men av just den anledning är det krystat att sätta ett belopp som brytpunkt som definierar ”rationalitet”. Denna typ av ”rationalitet” görs sig best inom företagens investerings- och avskrivnings- och/eller kostnadskalkyler. Att tillämpa detta för ett konsumentbeteendet är sällan ”rationellt”.
Konsumentnyttan är i sig även individuellt. Vad den ena anser vara en ”bagatell” (tex en viss typ av hushållstjänst) kan för andra var rena pinan och ett ämne för outscourcing. Kontentan är att behovet generarar en finansiell transaktion som ger någon jobb.
mars 4, 2010 den 12:10 e m
Att räkna ut brytpunkten vore krystat om jag trodde att vi vore så rationella att INGEN som tjänar under brytpunkten skulle anlita städtjänst och ALLA som tjänar därutöver. Givetvis spelar även subjektiva preferenser in. Men vi väger ju alla relativ nytta mot relativ kostnad. Om du ska förklara att bara några promille av låginkomsttagarna yrkar avdrag för hushållsnära tjänster medan flera procent av höginkomsttagarna gör detsamma måste du antingen hävda att fattiga i högre grad gillar att städa eller konstatera att det beror på att den relativa kostnaden för städtjänster är betydligt lägre för rika. Jag själv tror på det sistnämnda, och jag tycker att den av mig och Lina Hjorth framräknade brytpunkten hjälper till att förklara det på ett ganska pedagogiskt sätt.
mars 4, 2010 den 9:13 e m
Nu tycker jag att du slirar lite på verklighetsbeskrivningen, igen.
Detta är inte fråga om ifall ”fattiga” gillar att städa eller inte. Få gillar att städa. Och redan här blir ju diskussionen snett. Hushållsnära tjänster kan mycket väl handla om annat än städning.
Frågan handlar snarare om förmågamässig-, ekonomisk- och/eller tidsmässig handlingsfrihet.
Hinner jag inte, klarar jag inte av en sak (tex genom bristande fysisk) eller vill kostnadsväxla skall det kunna lösas genom att köpa en tjänst.
Endast 29% av de som faktiskt utnyttjar RUT är sk höginkomstagare. Och därmed är det endast 29% av köparna som ”i onödan” drar nytta av en skattereduktion. INGA bidrag betalas ut, dock!
Klart att detta är en köpstark grupp, och tur är väl det för de bidrar på ett positivt sätt med att ge jobb åt en tjänstesektor.
Det är inget fel i det.
Utan RUT-avdraget kanske 70% av dessa 29% fortsätter att köpa dessa tjänster i alla fall.
Möjligen skulle även en del av ”medelinkomstagare” fortsätta att köpa. Låt oss anta hälften, dvs 23%.
I princip lär inga låginkomstagare köpa tjänsterna utan RUT.
Kontentan är att utan RUT skulle 57% av sektorn kunna ”försvinna” från den synliga arbetsmarknaden. Jag betvivlar inte ett dugg att en stor del omsättningen kvarstår, fast då delvis i den svarta sektorn.
Alla förlorar på detta…
mars 9, 2010 den 7:57 f m
Fast det här är också en värderingsfråga, säger jag som annars är konsekvensetiker. Tycker jag att staten ska subventionera städhjälp åt överklassen? Nej. Om de vill köpa städhjälp får de betala rådande marknadspris. Om de tycker att priset är för högt så får städa själv. Om de i stället anlitar fuskjobbare så är det en polisiär fråga.
mars 22, 2010 den 3:05 f m
[…] det frihet att behöva vända på varje krona? Eller är det frihet att göra avdrag som man har rätt till men inte […]
juli 8, 2011 den 8:41 e m
[…] det frihet att behöva vända på varje krona? Eller är det frihet att göra avdrag som man har rätt till men inte […]
augusti 22, 2011 den 12:20 e m
[…] och varför det är så, skrev Rikard Warlenius redan innan Almega började trolla med siffror – läs här om ni vill titta på lite riktig statistik. Like this:GillaBli först att gilla denna post. Utforska inlägg i samma kategori: Arbetsmarknad, […]