Min mest refuserade artikel

februari 10, 2010

Livet som frilansare är tufft och nedanstående lilla filmreflektion har refuserats av flera prominenta medier. De refuserande redaktörerna har visserligen inte varit elaka utan hänvisat till platsbrist eller att andra liknande artiklar är bestämda, och efter att några varv gått till att artikeln förlorat i aktualitet. Hur som helst torde det vara en ganska usel artikel. Men varför har man en egen blogg om inte för att slippa andra granskningar än den egna skamkänslan? Så… håll till godo:

Vad gör du när katastrofen kommer? Tre aktuella filmer ger helt olika svar på vårt handlingsutrymme före och efter en allvarligt naturkatastrof. I den mörka och nedstämda filmen Vägen av John Hillcoat vandrar en far med sin son söderut genom ett ödelagt och sterilt landskap efter en katastrofal händelse, oklart exakt vad. Genom stort mod och stor försiktighet överlever de möten med kannibaler och rånare i en vidrig miljö som samtidigt förefaller rätt realistisk. För vad händer om jorden slutar förse oss med mat och allt annat vi behöver? Enligt filmen, och Cormac McCarthys bok som är förlaga, förmår vi människor inte hålla ihop samhället utan resultatet blir det ett allas krig mot alla, en slags perverterad darwinism. Pappan och sonen klarar sig eftersom de är bärare av lämpliga egenskaper – The survival of the fittest.

Att det går att överleva katastrofer genom ett resolut agerande går igen i en annan aktuell katastroffilm av helt annan karaktär: Roland Emmerichs 2012. Kanske är det vår djupt liggande föreställning om den fria viljan – från Jesus till Sartre – som gör att vi så gärna vill drömma om handlingsfrihet även när det är kört. För naturligtvis är det helt osannolikt att som John Cusacks karaktär rädda sig ut ur ett Kalifornien som spricker och rasar ut i havet genom att trycka gasen i botten, först i en bil och sedan upp i ett flygplan. Rent filmiskt erbjuder dock flykten ett gyllene tillfälle att visa upp storslagna, animerade katastrofscener.

Samtidigt förefaller slutet på 2012 – som väl såhär flera månader efter premiären får avslöjas – betydligt mer verklighetstroget än Vägens darwinism. I 2012 handlar det inte om The survival of the fittest – utan om The survival of the richest. Bara den bråkdel av världsbefolkningen som antingen tillhör den globala politiska eliten eller kan betala en miljard euro per biljett får följa med på resan undan en sammanfallande värld.

Ska vi tro på forskarna så är det inte så att hela planeten plötsligt kommer att ödeläggas och bara de mest lämpade klara sig. Åtminstone ser det inte ut så på kort och medellång sikt. I stället är det främst redan fattiga delar av världen som Afrika och södra Asien som drabbas först och hårdast – av geografisk slump och för att fattigdom skapar sårbarhet – se bara på Haiti. Enligt FN-organet UNDP är risken att drabbas av en klimatrelaterad katastrof 1 på 19 i ett utvecklingsland, men bara 1 på 1500 i ett OECD-land.

Frågan är om vi i våra OECD-länder kommer att släppa ombord världens fattiga på vår ark eller om vi stänger portarna och seglar ifrån dem. Ska vi döma av FN:s klimatförhandlingar, där fiaskot i Köpenhamn bara var kulmen på åratal av svek mot fattiga och kommande generationer, så är den aristokratiska upplösningen på 2012 en betydligt mer träffande metafor än Vägens demokratiska darwinism.

Ett annat förhållningssätt till framtidens katastrofer än att bara rädda sitt eget skinn vore annars att försöka undvika dem. Förslaget som ställs i James Camerons storslagna film Avatar är förvånansvärt radikalt för att komma från Hollywood: väpnad kamp mot den ekonomisk-militära kraft som exploaterar såväl planeten Pandora som dess Na’vi-befolkning.

Det mesta tyder på att vår egen jord ännu går att rädda, men att det är bråttom om vi ska undvika allvarliga katastrofer. Personligen har jag ingen lust att vänta. Jag vill inte vandra ner för den där skräckinjagande Vägen, och jag skulle inte kunna hosta upp en miljard euro. Trots detta framstår i dagsläget ändå Avatars radikala men ändå positiva inställning som den mest orealistiska av de tre filmerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: