Arenakritiken: Maktspråk istället för debatt

februari 10, 2010

Arena-fighten fortsatte igår med ett avslutande (?) inlägg från Daniel Suhonen och Dan Josefsson. Jag håller till ganska stor del med om deras kritik i sakfrågan, men jag fattar faktiskt inte varför just Arena av alla postmoderna vänsterfenomen ska göras till projektionsduk för deras visioner om en klassbaserad socialdemokrati. Arena står knappast i vägen för en sådan.

Och jag tycker att Suhonen/Josefssons försök att tala maktspråk är närmast obehagligt. Pappers och Kommunal ruinerar sig knappast på sina annonser i Arena, och ska någon kritiseras för detta stöd är det LO-förbunden, inte Arena. Men jag ser inte riktigt varför någon ska kritiseras. Jag tycker att det verkar vara hyfsat välinvesterade kaffepengar.

Som f d chefredaktör för Arbetaren får jag en del obehagliga flashbacks från hårda duster med självutnämnda politiska kommissarier inom ägarorganisationen SAC. Jag vill inte jämföra de personerna med Suhonen och Josefsson, men vibbarna känns igen och det gör mig kanske lite extra känslig. Gärna faktabaserad sakdiskussion om tidningens innehåll och linje. Men allt för ofta blandas det ihop med frågor om fortsatt utgivning och anslag. Då blir det maktspråk i stället för politisk debatt.

Å andra sidan gillade jag inte heller svaret från Håkan A Bengtsson och Karolina Ramqvist som omedelbart stänger dialogen genom att stämpla motståndarna som sektvänster. Som så ofta var istället Svenning klokast.

2 svar to “Arenakritiken: Maktspråk istället för debatt”

  1. lordrama Says:

    Jag håller inte med om att de använder ”maktspråk”. Vad de ”försvarar” är ju betydelsen av ett (ny)traditionalistiskt perspektiv i Arena. Och att det saknas har de rätt i, och det instämmer du ju själv i (=sakfrågan). De som använder ”maktsptåk” i denna debatt är ju Bengtsson & Ramqvist, för vad är tillmälet ”sektvänster” annat än ett slagträ?


    • Men att hota med indragna annonser är ju inget vidare sakargument, eller hur? Visst är även Arenaredaktörernas svar en slags maktspråk, men det handlar i alla fall om ord, inte handling. Plötsligt minns jag något från när jag pluggade idéhistoria. ”Ein Stein, Ihr Herren, is ein schlechtes Argument”, sade Kant (väl?) när några upprörda medborgare ville förstöra hans fönsterrutor hemma i Königsberg. Var det kanske det kategoriska imperativet som fick blodet att svalla?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: